Vissa saker kan man bara inte förstå och få grepp om, samma med vissa männsikor.
Hur kan tre år plötsligt bli ingenting, borta, betydelselösa?
I vissa situationer saknar jag dig, du som delade mina tre år, ikväll saknade jag dig när jag såg mästarnas mästare, det vi längtade efter skulle börja.
Ibland ångrar jag våra tre år, ibland ångrar jag dom något fruktansvärt, men jag har lärt mig mycket, och speciellt i efterhand har jag lärt mig mycket om mig själv.
Vi tog ett gemensamt beslut, vi borde tagit det tidigare.
Det sorgliga är inte att du försvann ur mitt liv, det sorgliga är att många andra försvann, eller jag försvann för dom, det har inte gått lång tid, men redan är jag ersatt, att jag är ersatt för dig gjorde mig ont först, att det gick så fort, att jag inte vet när det hände, i mina tankar kan det mycket väl hänt medans du fortfarande var med mig.. nu känns det inte så mycket, men att jag är ersatt för "svärmor" gör ont, att jag är ersatt för Svea gör ännu ondare.
Jag vill radera dig helt ur mitt liv, alla foton, alla minnen men jag vet inte om jag kommer ångra mig.
Hur gör folk?
Spara på usb och gömma långt in i garderoben?
Känslan av att vara ersatt och bortglömd känns inget vidare.
Känslan i helgen var konstig och lite obekant.
Känslan av att flytta om en vecka känns både bra och jävligt skrämmande.
Känslan av att jag kommer bryta ihop under upp packandet blir starkare.
Att packa upp "vårat" liv och göra det till enbart mitt kommer bli svårt, ibland önskar jag att du tagit allt, och jag fick börja om, att jag fick ersätta och glömma bort.
Vem ska gissa fisken?
Känslan av att sova ensam är allt för bekant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar